Vad är homeopati

Klassisk homeopati är ett system för naturlig hälsovård som har använts världen över i över 200 år. Homeopati behandlar varje person som en unik individ med målet att stimulera kroppens egen självläkande förmåga. En homeopat väljer den mest lämpliga medicinen baserat på individens specifika symtom och personliga hälsotillstånd.

Det erkänns av Världshälsoorganisationen som det näst största terapeutiska systemet i världen. Även om det är mest populärt i Indien och Sydamerika, använder över trettio miljoner människor i Europa och miljontals andra runt om i världen homeopati.

Namnet homeopati, myntat av dess grundare Dr. Samuel Hahnemann, härstammar från de grekiska orden för "liknande lidande" och syftar på principen "lika botar lika". Hahnemann föddes i Tyskland för 250 år sedan, en tid då den gamla världsbilden genomgick förändringar och traditionella föreställningar, ofta grundade på vidskepelse, alltmer granskades genom experimentell prövning och bedömning.

Homeopatins praktik bygger på vetenskap, medan dess tillämpning är en konst. Homeopatin vilar på två principer som har förekommit regelbundet genom medicinens historia, både i öst och väst.

Den första principen, "lika botar lika", kan betraktas på flera sätt. Ett sätt är att anta att kroppen vet vad den gör och att symtom är kroppens sätt att agera för att övervinna sjukdom. Denna självläkande respons är automatisk i levande organismer och kallas den vitala responsen.

Den liknande medicinen fungerar som en stimulans för den naturliga vitala responsen och ger den den information som behövs för att slutföra sin läkningsprocess. Eftersom den initiala effekten av både den vitala responsen och medicinen är att förstärka symtomen, ser vi detta som det första tecknet på att en inre läkning sker – där sjukdomen drivs utåt genom kroppens etablerade mönster av tidigare och nuvarande symtom.

Innan läkemedlen väljs ut, upptäcks deras läkande egenskaper genom att de testas på friska människor, där man noggrant observerar emotionella, mentala och fysiska förändringar. Denna information utgör grunden för principen "lika botar lika", eftersom en medicins unika symtombild måste överensstämma med individens unika uttryck av sin sjukdom – det vill säga de aktuella och bestående symtomen.

Den andra principen, att endast "minsta möjliga dos" ska användas, bygger på förståelsen att medicinens stimulans verkar inifrån kroppens vitalitet snarare än att påtvingas utifrån. Endast en tillräcklig mängd ges för att initiera läkningsprocessen, som sedan fortsätter på egen hand, styrd av kroppens inre självläkande mekanismer. Homeopatiska läkemedel, administrerade i minimala doser, stimulerar kroppens vitala respons utan att orsaka de omfattande biverkningar som ofta är en nackdel med konventionell behandling.