Jag heter Kristina och går en treårig utbildning i klassisk homeopati på Nordiska Akademin för Klassisk Homeopati.

För fem år sedan var jag en helt vanlig tvåbarnsmamma som njöt av livet och hade inga större bekymmer. En dag förändrades livet på ett sätt jag aldrig kunde föreställa mig. Mitt barn blev plötsligt sjukt. Vår hälsoresa började med akutmottagningar, besök på vårdcentralen och remiss till neurolog. Dessa ledde inte till någon hjälp, diagnos eller vidare undersökningar. Efter ett halvår av sökande och en egen remiss till specialistmottagning kom resultatet. Vi fick en tid på specialistmottagningen och besked om misstänkt PANS (Pediatric Acute Neurological Syndrome), och senare även en diagnos.

 Åren gick, och vi fortsatte att söka hjälp genom olika alternativa behandlingsmetoder då vården inte gav tillräcklig symtomlindring. Jag fortsatte att leta. Jag stötte på fallbeskrivningar där barn hade blivit friska efter homeopatiska behandlingar. Min uppmärksamhet väcktes och hoppet kom tillbaka. Jag, liksom andra föräldrar som är villiga att göra vad som helst för att hjälpa sitt barn, bestämde mig för att hitta en homeopat som kunde hjälpa oss. Det var lättare sagt än gjort. Jag läste att det måste vara en klassisk homeopat med gott om erfarenhet samt dedikation, eftersom behandlingen kräver mycket tid och engagemang. När jag inte lyckades hitta någon som ville åta sig uppdraget, bestämde jag mig för att läsa homeopati själv. Detta med två syften: att hitta en bra klassisk homeopat och, på sikt, kunna hjälpa mitt barn på egen hand.

 Och här är jag, inne på sista året av en treårig utbildning inom klassisk homeopati. Mina ursprungliga två syften med utbildningen har utvidgats till ett tredje: att hjälpa andra.